00:38:00
Trodde verkligen hon skulle dö.
Idag har det varit blandade känslor. Dagen började jättebra med fint väder och en fin morgon. Åt frukost med Julia och och sen traskade vi vidare hem till mormor&morfar för att jag skulle vara hundvakt åt lilla Daisy. Allting var frid och fröjd, hon skuttade och var så glad av att vi kom och ville absolut med på promenad hem till mig. Hon sprang fram och tillbaka och var verkligen på allerten. När vi hade varit hemma ett tag började hon hulka som om hon skulle kräkas och mycket riktigt så kräktes hon. Allting for upp och tur var väl det så det blev ingen mer. Jag trodde definitvt att hon hade blivit matförgiftad. Tänkte inte så mycket på det förrens efter ett tag, hon blev jättetrött och svansen hängde och hon såg verkligen inte frisk ut. Jag och julia trodde att det var för att hon hade spytt men med tiden som gick började hon få ryckningar i hela kroppen och hon hade svårt att gå. Bakdelen var som förlamad när den bara hängde. Försökte göra allt som brukar göra henne på glatt humör, gav henne lite skinka men ingen respons utav den. Jag bestämde mig för att ta en lite promenad så att hon fick lite luft men det gick långsamt. När vi stannade vid ån höll hon på att klappa ihop och jag kände hur tårarna började bränna under ögonlocken. Lilla fina Daisy vad är det för fel?
När vi kom hem igen ramlade hon ihop på köksgolvet och bara låg, Julia satt bredvid henne medan jag desperat förskte ringa mamma och vetrinären. Jag kände hela tiden hur tårarna började komma fram och tillslut kunde jag inte hålla tillbaka dem. Det rann och rann och jag såg på det lilla livet som om det var den sista tiden tillsammans. Som tur var hade jag Julia där som tröstade. Mamma kom hem direkt när jag ringde till henne och hon kramade om mig länge eftersom jag var helt förstörd. När väl mormor&morfar kom och skulle hämta henne orkade hon knappt lyfta sig för att gå fram och hälsa, med stapplande rörelser och att försöka att inte ramla ihop gick hon fram till mormor. När mormor lyfte upp henne såg hon så ynklig ut så jag visste inte vart jag skulle ta vägen, allting bara hängde. De åkte direkt till vetrinären.
Vi vet fortfarande inte vad det var som var problemet men de skulle komma tillbaka om tillståndet blev värre.
Imorn tänker jag hälsa på min plutta för att se hur hon mår, min fina lilla Daisy.
Godnatt.
